Alla har vi väl någon gång stått där som ett frågetecken och försökt tyda brevet från skatteverket eller premiepensionsmyndigheten? Det kan vara både irriterande och tidskrävande. Men för den som har kommunikationssvårigheter kan konsekvenserna bli långt värre än så.

Inom rättsväsendet baseras mycket på skriftlig information, men även den muntliga framställningen kan vara svårt att ta till sig – första gången i en rättssal är det många som känner sig språkligt bortkomna med alla facktermer och det lite högtidliga språkbruket.

Tolk för alla?

För den som talar ett annat språk, till exempel armeniska eller teckenspråk finns det alltid tolk i rättssalen för att säkerställa att kommunikationen fungerar på ett rättssäkert sätt. Tolken måste svära en ed, att alltid tolka i enlighet med rättsväsendet och så vidare. Allt för att garantera medborgarnas rättssäkerhet. Men för den som har kommunikationssvårigheter på grund av ett funktionshinder ser verkligheten annorlunda ut.

Domstolsväsendet står ofta handfallna inför det faktum att en person med läs- och skrivsvårigheter eller andra språksvårigheter behöver extra stöd för att kunna tillgodogöra sig informationen.

– Hade jag förstått hur blanketten skulle fyllas i hade mitt ärende för det första aldrig hamnat i tingsrätten. Och för det andra - om jag hade förstått hur en muntlig förhandling i tingsrätten går till skulle jag antagligen haft en chans att få mitt överklagande godkänt, säger Sara Larsson som har dyslexi.

Den som anses ha behov av ett extra stöd kan få ett så kallat rättegångs- eller målsägandebiträde som stöd under förhandlingen. Det är domstolen som avgör om ett biträde ska tillsättas eller inte.

Svårt att föra sin talan

Sara menar att dyslexin har större konsekvenser än ”bara” läs- och skrivsvårigheter. Eftersom hon alltid undvikit böcker, tidningar och annat textmaterial är hennes ordförråd begränsat.

Här uppstår ännu ett dilemma. För den som har begränsningar i tal eller skrift är det svårt att motivera för domstolen varför man behöver ett rättegångsbiträde.

Jens-Victor Palm är jurist på advokatbyrån Legio, som specialiserat sig på försäkringsärenden. Han menar att underlag från domstolsverket många gånger är svårt att förstå för gemene man.

– Senast i går ringde en klient och frågade vad domen egentligen betydde. Själv fick jag läsa igenom den tre gånger för att verkligen förstå. Och ingen av oss har varken läs- eller språksvårigheter. Tänk då hur förutsättningarna ser ut för en person med dyslexi.

Fotnot: Sara heter egentligen någon annat.